Sök


 

Emma, 16 år

Emma

– Ibland önskar jag att pappa skulle dö. När han sviker,när han lovar saker han aldrig håller.

 

Emma, 16, hatar sin pappas drickande. Under en period följde hon ändå själv i hans spår. Hon söp sig ofta redlöst berusad och hon använde hasch, amfetamin, ecstacy och valium.


Emmas pappa har druckit så länge Emma kan minnas. Han dricker framför allt under helgerna, men också mitt i veckorna.


– Ibland super han 14 dagar i sträck. Det är jättejobbigt.


Emma har åtskilliga kvällar och nätter legat och lyssnat till pappan och hans fyllekompisar som suttit i köket med sina flaskor.


– Till exempel i våras, kvällen före nationella provet i matte släpade han hem kompisar

och söp. Dagen efter var jag för okoncentrerad för att kunna göra provet. Jag tänkte för mycket på kvällen innan.


Vid sådana tillfällen och när pappan i fyllan gjort bort sig inför Emmas kompisar har hon hatat honom.


– Ibland önskar jag att pappa skulle dö. När han gör mig så besviken, när han lovar saker som han aldrig håller, när han hela tiden sviker en, då kan man tänka så.


Med åren har Emma lärt sig att när pappa säger att han älskar henne och när han ger henne pengar då är han på väg in i en supperiod.


Emma själv började dricka när hon var 13 år.


– Det började med att jag drack på fester. Jag drack mig full varje gång.


Först festade Emma och hennes kompisar under helgerna. Snart drack de mitt i veckan
också. Emma var inte fyllda 14 när det också kom narkotika med i bilden.


– Jag prövade amfetamin, hasch, ecstacy och valium. Då tyckte jag inte det var något fel. Då verkade det helt normalt. Nu tycker jag det låter för djävligt. Det känns inte som om det var jag.


 Flera i gänget som Emma umgicks med sålde narkotika. 

– För min del var drogerna gratis. Jag fick av två killar. Jag är ju tjej. De trodde väl att de skulle få något annat i stället.


Enligt Emma var det hennes mammas reaktion som fick henne att sluta droga.


– Hon sa att hon inte orkade se mig på det där viset längre. Jag hade tagit två valium när vi träffades den gången.


Också ett rollspel som Emma var med om hos en terapeut fick henne att komma på andra tankar. På en tom stol satt en låtsasflicka med samma bakgrund som Emma själv har. Emma fick vara terapeut, fick analysera flickans situation och ge råd.


– Jag tänkte att fasen det är synd om henne. Hon behöver kärlek, vänskap och uppmärksamhet.


– Numera går jag sällan på fest. Jag kan dricka, men inte så mycket och jag drogar inte.


För en månad sedan flyttade Emma till sin pojkvän.


– Pappa hade druckit 14 dagar i sträck. Han var full från morgon till kväll. Och nästa morgon började han dricka igen.


Det blev för mycket för Emma. Därför flyttade hon till pojkvännen.
Emma tror att flytten har fått pappan att både känna lättnad och saknad.


– Han tycker nog det är skönt. Han har sagt att han inte orkar ta hand om både sig själv och mig.


Samtidigt känner Emma ett litet hopp.


– Pappa har redan förlorat mamma och mina syskon. Nu tror jag han känner att han har förlorat mig också. Kanske kan det få honom att inse att han måste sluta dricka.


Emma heter i verkligheten något annat.


Text: Anita Brorsson (Östersundsposten Lördag 24 Februari 2007)

Illustrationer: Ulla Granquist - Kallström

Emma

 

Emma, 16, har själv skrivit om sin pappas missbruk. Här är hennes berättelse.


Ensam är inte alltid stark

När man är ung, ett barn, tror man att allt är perfekt i sin egen familj. Ibland är det så, ibland inte. Som jag.Jag trodde att vår familj var som de flesta andras. Men jag hade fel. Jag visste inte vad det var för fel med pappa vissa kvällar. Varför mamma ofta såg ut att vara ledsen. Några år senare förstod jag vad det var. Min pappa är alkoholist. Det här är bara en kort historia om vad jag upplevt, en berättelse som innehåller bråk, tårar och sorg. 


Jag är 15 år och bor med min pappa. Min mamma och mina syskon har flyttat.Jag valde rubriken ”Ensam är inte alltid stark” därför att jag känner så. Jag kan inte vara lika stark som jag skulle vilja. Jag kan inte få pappa att sluta dricka. Jag vet att min pappa inte är mitt ansvar. Men jag vill – i alla falla ville jag förut – skydda och försvara min familj.


Jag ljög för kompisar, lärare och släkt. Vad skulle hända om jag berättade hur jobbigt det var hemma? Jag trodde att allt skulle ordna sig, att pappa skulle bli nykter, men jag slutade lita på honom för länge sedan. Han bryter de flesta löften och med det sårar han mig och tar bort den livsdelen som för alla är viktigast. Att få vara barn. Jag vet att jag egentligen är ett barn. Men jag skulle vilja kalla det en ”vuxen tonåring”. Jag har mer ansvar än vad en 15-åring ska ha. 


När ens egen pappa bryter så många löften som min har gjort mot mig och min familj är förtroendet borta. Så nu när han säger att han vill (ville) sluta dricka och komma in på behandlingshem så ler man med hat i blicken. Jag förväntar mig inget. Jag förväntar mig inte att pappa ska sluta dricka. Han har sagt det länge nu, men fortsätter ändå.


”Ensam är inte alltid stark”. Jag har stödfamilj, släkt, vänner, min lärare. Nästan allt man kan ha, men varför. Varför känner jag mig så ensam? Varför är jag ledsen varenda dag? Just nu när jag sitter här och skriver känner jag mig så liten. Obetydlig. Det känns som mitt hjärta kramas åt av sorg. Av tårar jag aldrig låtit få rinna. Av känslor som aldrig fått berättas och bearbetas. Jag skulle kunna ställa mig mitt i stan och skrika: ”Min pappa dricker, vill någon hjälpa oss”.Ingen skulle svara. Ingen skulle bry sig. De skulle bara tycka att jag är ”knäpp”. Så... än en gång.


”Ensam är inte alltid stark”. Man är inte starkare med folk omkring sig.Kanske handlar det om självsäkerhet eller självförtroende. För att kunna vara stark måste man kunna lita på sig själv.Jag låter mig nästan aldrig få gråta ut, speciellt aldrig bland folk. Om jag gråter är det för att det gör fysiskt ont – för att jag till exempel ramlat och slagit mig. Jag gråter inte ut sorgen som jag bär inom mig. Saknaden och hatet. Jag bär allt inom mig för att inte andra ska se hur svag jag är på riktigt. 


De flesta tror att jag är tuff, cool, ball och att jag har självförtroende. Alla har fel när de säger att de känner mig. Alla känner den så kallade ”tuffa” jag, men ingen vet hur jag är när jag är ensam. Om jag ska vara mig själv är jag rädd att ingen tycker om mig.


"Ensam är inte alltid stark".
Är du stark?


Klara | Ann | Emma | Hanna | Sanna | Ulrika | Roller |


Tillbaka



Testa dina alkoholvanor


Frågor och svar


Läs och diskutera



Team 12-17








IQ


 

Träna utan dopning